Brev fran min barndom

I tjugotre brev skrivna mellan 1969 och 1997 skildrar den colombianska konstnären Emma Reyes sin uppväxt som gatubarn i Bogotá.

Berättarrösten i denna mycket speciella självbiografiska skildring är barnets, närmare bestämt den fyraariga Emmas. Hon bor i stadsdelen San Cristobal i Bogotá tillsammans med sin syster Helena och en pojke som de kallar för Lusen i ett skjul hos en kvinna som tar hand om dem. Kvinnan heter Maria och hon är möjligen prostituerad eftersom hon blir gravid titt som tätt. Möjligen är hon Emmas och Helenas mor, även om hon aldrig uppträder som en sadan. Barnen lever ett fritt liv pa gatan och pa den stora soptippen intill deras bostad. Med jämna mellanrum blir Maria "sjuk" och den lilla skaran bestaende av Maria, Emma, Helena och Lusen reser da med tag, häst och vagn och till sist ridande pa indianers ryggar i väglöst land till de inre regionerna av Colombia, till Guateque, där Maria kan föda sitt barn. Vistelserna i Guateque antar formen av magisk realism, Emma berättar om en gang när de bor pa en teater ägd av tva gamla systrar vars galne son halls kedjad under scenen. Vidare om en brand när hela Guateque ödeläggs och om när den första bilen kommer till staden vilken i fyraariga Emmas ögon tar skepnaden av ett monster. Hjärtskärande är avsnittet där Maria tvingar sin indianska tjänstekvinna att lämna den nyfödde sonen pa trappan till en främmande gard. Sa smaningom hamnar Emma och Helena pa ett barnhem drivet av nunnorna där de utnyttjas som barnarbetskraft och tvingas brodera och tvätta smutstvätt, men Emma lyckas rymma och tar sig sa smaningom till Buenos Aires där hon blir konstnär.

Dettagli