Fru Z skriver brev till Prinsen av Mogadonien, regent över ett rike namngivet efter en stark sömntablett. Fran hennes skrivbord lämnas med jämna mellanrum en epistel som kommenterar sakernas tillstand.
Fru Z gar till räfst och rättarting med tidens anda och skräder inte orden: Vi lever i en kultur i förfall, en medieera styrd av pöbeln, ett samhälle utan intelligentia och utan kulturell elit. Fru Z skildrar medelmattigheten, utan ilska och avsky, men i stor förundran och med det medlidande hon anser att den förtjänar. Hon önskar en bättre värld. Dessa förbättringar bör ske genom politisk reform, ekonomiskt ansvar, bildning och gott uppförande.
Breven formar sig till ett langt försvar för konsten, och riktar sig mot ett medieklimat som talar till de lägsta instinkterna. De är vältaliga, rappa och underhallande och kommenterar aktuella händelser i tiden. En klago- och nidsang till landet Mogadonien, som har manga likheter med Danmark (och med Sverige ocksa för den delen). Landet sover. Fru Z vill väcka det.