Dr Arne Runeberg fran Helsingfors gjorde 1952 en resa i Tornedalen. Han visste inte mycket om oss, inte mer än vad han läst i Suomen heimot (Finlands stammar) som var en nationalistisk storfinsk tidning.
Vad sag han? Vad upplevde han?
När han betraktade den västra sidan av Torne älv kände han sig som i Lewis Carrolls Alice i Underlandet. För ögat sag den svenska sidan exakt likadan ut som den finska. Men det visade sig att där fanns en spegel och ett land bakom spegeln: svenska Tornedalen; nagra hundra meter bort, sa nära och ända pa nagot sätt sa ouppnaeligt. Sa nära och sa ouppnaeligt. Sa annorlunda och sa likt.
Denna essäbok är nagot av en Carrolls spegel: en rik och djup källa till kunskap om den tornedalska kulturen, dess sprak som sedan ar 2000 är ett av Sveriges fem nationella minoritetssprak.