"Vem som helst! Ja, vem som helst utom Claire Säwes! Inte Claire! Aldrig Claire! Och ända var det Claire."
Claire är flickan som tycks ha allt. Hon är vacker och begavad, självklart blir hon klassens lucia. Hon är allt hennes kamrater avundas, allt de tänker att de inte kan bli. Den som sett hennes leende, spontant, ögonblickligt och levande, glömmer det aldrig. - Ända tar hon sitt liv, just när manaden maj star som mest överflödande vacker.
Claires leende är berättelsen om hennes självmord, men inte självklart vad som ledde fram till det. Eva Ström söker inte nagon enkel förklaring, i stället gestaltar hon med varsam inlevelse hur tillvaron omkring Claire slocknar, inte längre talar till henne - som när hon i Florens inför Botticellis Venus födelse ofrivilligt tänker: Det är ju bara en bild! Och när hon inser att hon inte längre är närvarande i sitt eget liv avstar hon fran det - kan det ha varit sa det var?
Eva Ström är framför allt känd som lyriker, men med Claires leende visar hon att hon ocksa är en romanförfattare av rang. Sinnligt gestaltade scener interfolieras med reflektioner som kretsar kring den gata som Claires självmord utgör.