Det är helt tyst i vardagsrummet. Vi sitter mitt emot varandra men pratar inte. Trots att han känner min kropp och jag känner varje centimeter av honom är det nästan pinsamt att se hans blick glida ner mellan mina lar ett kort ögonblick. Hans kön hänger lätt ner mellan de särade laren. Lädermanschetterna med remmar som fäster hans anklar vid stolbenen verkar plötsligt löjliga. Jag drar lite i slipsen. Den är bunden hardare än jag trodde. Jag blir nervös men är fortfarande upphetsad. Och nu väntar vi bara pa dig ...-