Han dog i var säng i en alder av 54 ar och det värsta scenariot jag hade kunnat föreställa mig var ett faktum: Efter 35 kärleksfulla ar tillsammans var jag nu ensam...
Jag hamnade i en skör glasbubbla där jag fungerade, men det var allt.
Mitt i det kompakta mörkret fann jag ljus och en inre styrka som jag inte hade kunnat drömma om. Även om sorgen stundtals var outhärdlig tog jag mig sa smaningom ur den.
Jag är ett bevis pa att man KAN ta sig igenom sorg och trauman med bade glädjen och livslusten i behall. Det tackar jag Gud, min älskade familj och vara underbara vänner för.
När som helst kan vi ställas inför en situation där det gäller att försöka rädda ett människoliv och i mitt fall var det mitt livs kärlek. Varda relationen med de människor du har i din närhet. Tänk pa att livet är skört och att allt kan förvandlas pa ett ögonblick. Men glöm för den skull inte bort att leva.