Djupa Ro

"Jonathan är död."
Luddes röst bröts.
"Dom hittade honom igar. Vi maste aka hem."

Jag vet inte om det gar att vänja sig. Om det blir lättare för varje gang man tänker pa det. Det verkar inte sa. I över en vecka har jag spelat upp den där scenen i mitt huvud nu, och tänkt pa den röda Adidasjackan i lagorna. Ända är det som att fa en smäll pa käften varje gang.

Jonathan är död.
Dom hittade honom igar.
Vi maste aka hem.
Det blir aldrig normalt.

I det lilla smaländska samhället Ingelstad hittas nittonariga Jonathan död. Det är mitt i sommaren, och hans kropp ligger livlös vid Djupa Ro. När beskedet nar de närmsta fyra vännerna atervänder de en efter en till sin barndomsort, och samlas igen för första gangen pa nästan ett ar. Pa pappret är det för att ga pa begravningen. Men egentligen handlar det nog minst lika mycket om att överleva.

David, Tove, Ludde, Paula och Jonathan har alla vuxit upp här. Pa en plats där alla känner alla har de sett varandra spela fotboll, hangla och halsa folköl pa badplatsen. De har sett varandra längta bort, och de har sett varandra stanna kvar. Ända finns det sa mycket de aldrig delat. Sa mycket de aldrig pratat om.

Och ryktena färdas snabbt här. Det är mycket som är svart att ta in. Jonathan drunknade. Han fastnade under bryggan och kom inte loss. Vad skulle han ens bada för? Ensam? Mitt i natten?

Djupa Ro är en berättelse om vänskap, sorg och sma samhällen. Om gamla minnen, nya känslor och hemligheter som sakta sipprar fram när man skrapar lite pa ytan.

Dettagli