Varen 1939 samlades Uppsalas studenter i Bollhuset för att ta ställning till ett förslag fran regeringen att lata ett tiotal judiska specialistläkare komma in i Sverige. Redan före mötet hade fragan diskuterats i pressen och inte mindre än 1500 studenter kommer till mötet. Efter en maratondebatt segrar högerfalangen över de flyktingvänliga, och mötet uttalar sig mot regeringens förslag. Den noggrant planerade aktion som inscensatts av ett antal studentpolitiker i högerextrema organisationer har varit framgangsrik. Tva ar senare lämnar den judiske musikern Leiba Wolfberg sitt hem i Oslo för att fly till Sverige. Han tar sig oskadd över gränsen till Värmland och anmäler sig för landsfiskalen. Efter ett kort förhör later denne skicka tillbaka Wolfberg in i Norge. I november 1942 är han bland de norska judar som deporteras till koncentrationslägren i Tyskland. Med dessa tva berättelser ? en inifran och en utifran ? lyckas Ola Larsmo askadligt skildra opinionsläget i Sverige under nagra av de mest dramatiska krigsaren. Övertygande visar han ocksa hur atskilliga av de argument som fördes fram mot de judiska läkarna under Bollhusmötet lever kvar i den politiska debatt om invandringen som förs idag.