Doftande trädgardar för de blinda

Vera är modern som väljer att leva som blind. Erlene, hennes dotter, vägrar sedan länge att tala. Edward, fadern, har tagit sin tillflykt i ett avlägset land. Bortom dessa karaktärer arbetar ett medvetande som för länge sedan sprängt alla broar till de hemvana, införstadda tolkningarna av världen. För att i stället gestalta en egen, färgstark om än plagad verklighet.

Med sin fjärde roman, Doftande trädgardar för de blinda [Scented Gardens for the Blind, 1963], bevisade Janet Frame en gang för alla sin hypnotiska talang. Det är en roman som bedriver en bakvänd magi med spraket, bländar med sin fantasi och tvingar läsaren att konfrontera skräck och ensamhet - men ocksa inger hopp.

I översättning av Marita Zonabend.

Nyzeeländska JANET FRAME [1924-2004] räddade bokstavligen sig själv med sitt skrivande. Intagen pa mentalsjukhus med diagnosen schizofreni avlystes hennes planerade lobotomi när hennes första bok med noveller [Lagunen och andra berättelser, 1951] oväntat tilldelades ett av Nya Zeelands stora litteraturpriser. Mot slutet av sitt liv omtalades hon upprepade ganger som en självklar kandidat till Nobelpriset.

»Vilken enastaende kvinna! Ga igenom allt detta - och sedan bara göra god litteratur av det.« DORIS LESSING, Nobelpristagare i litteratur 2007

»Helt enastaende. Den här boken har den svarfangade kvaliteten som bara riktig litteratur har: den utmanar stereotyper och all gammal prydlig ordning.« SPARERIB

»En skildring av mänskligt tillkortakommande, berättad med ett oförglömligt sprak och med skönt bruten perception.« SUNDAY STANDARD

»Janet Frame är Nya Zeelands bästa författare nagonsin.« PATRICK WHITE, Nobelpristagare i litteratur 1973

Dettagli