"Jag vet inte vad som satte igang dom där tankarna om döden och maktlösheten. Det blev likadant sen varenda ar och inte blev det bättre när jag blev vuxen. Men det var den där sommaren vi började prata om döden, mina kompisar och jag. Och sedan dog Krille."Först Krille, sedan magistern och farfar. Alla försvinner de, och det som blir kvar är sorg och fragor. Vid varje dödstillfälle väcks olika känslor. Ibland nya, ibland välbekanta. När farfar dör är fragan "varför". Han var ju sa gammal, att han dog var väl inget konstigt. Efter Krille finns det sorg och och en känsla av undran. I denna novell fangar författaren Erik Eriksson döden, och effekten pa de närstaende pa ett effektfullt sätt. Genom en ung man ögon observerar vi döden, men ocksa livet som är sa skört.-