Drömmens uppfyllelse

Skörden är bärgad, och sommar'n är slut, smasjöng Anne Shirley och blickade drömmande ut över de mejade fälten. Hon och Diana Barry hade plockat ned äpplen i Grönkullas köksträdgard, men nu sutto de och vilade sig efter sina mödor i en solig vra, dit lätta tistelfjun kommo flygande, burna av vindfläktar, som ännu voro sommarljumma och doftande av ormbunkarna inne i Spökskogen.
Men allt hos landskapet omkring dem talade om höst. Havet brusade dovt i fjärran, fälten lago kala och förtorkade, strödda här och där med gullris, dalsänkan, där bäcken flöt förbi Grönkulla, lyste av purpurvioletta astrar, och Mörka, speglande vagen var blaare än nagonsin. Men det var icke varens nyckfullt skiftande bla, icke heller sommarens bleka azur, utan en klar, lugn och mättad färg, som om vattnet övervunnit all slags lynnighet och upprördhet och sjunkit hän i ett tillstand av ro, som aldrig mera skulle störas av flyktiga och oberäkneliga drömmar.

Dettagli