"Du satt pa Karlavagnen. Sju stjärnor. Som mamma brukade peka pa när vi satt ute om kvällarna. Titta där, sa hon och visade med fingret. Titta där!"
Men Julias pappa finns inte där uppe bland stjärnorna som hon vill tro. Karlvagnen är ett svart hal i Fruängen. Och det är där hennes pappa sitter. Insvept i spritangor och cigarettrök. Längst in i hörnet med handen om en öl.
Det har inte alltid varit sa. En gang hade Harry och Elisabeth drömmar, de kunde prata med varandra utan att skrika och deras hjärtslag slog precis i takt. Sedan faller kärleken sakta isär och sovrummet doftar inte längre nytvättade lakan.
En sommar är de pa semesterresa i Skane. Där finns ocksa Julia, deras attaariga dotter. Hon vill bada, samla snäckor och leta stenar. Hon vill krypa upp i mammaknäet och blunda, känna sig inlindad och varm, tänka att allt ska bli bra. Hon vill att pappa ska vara nykter. Hela sommaren. Att mamma ska vara glad.
De bada berättelserna varvas med Julias minnen. Hennes vuxna jag tänker tillbaka, ser Harry ligga utslagen pa soffan, ser honom vingla längs vägen, hans glansiga läppar. Och hon ser Elisabeth, armarna som langa snören, axlarna tunga, och sig själv. Liten och tunn. Det sönderbitna guldhjärtat dinglande om halsen.
Du satt pa Karlavagnen handlar om hur det är att växa upp med en alkoholiserad pappa och en trasig mamma. Om kärlek, den som fanns och kanske fortfarande finns där nagonstans. Om att se en människa langsamt ga sönder, och om att vara den människan.