I essän ''Ekelunds hunger'' tar Anders Olsson ett nytt grepp pa Vilhelm Ekelunds författarskap. Utgangspunkten är Ekelunds gatfulla övergivande av lyriken, som sammanfaller med en omskakande händelse i diktarens liv. Övergangen till den mycket speciella aforismkonst han ägnar resten av sitt liv innebär i Olssons läsning ett steg fran melankoli till hunger.