Elin Wägner

Tillsammans skrev Ulla Isaksson och Erik Hjalmar Linder sin numera klassiska biografi över Elin Wägner som utkom i tva delar aren 1977 och 1980. Den ger en heltäckande skildring av den fascinerande människan Elin Wägner den privata: det ensamma barnet, äktenskapet med John Landquist och den stora kärleken till Sigfrid Siwertz den offentliga: journalisten, filosofen, samhällsdebattören och författaren. Denna efterlängtade utgava innehaller de tva delarna samt ett förord av Helena Forsas-Scott fran 2003.

Elin Wägner föddes i Lund 1882. Hennes mor, prästdottern fran Tolg, dog när Elin var tre ar. Moderns familj, främst morbrodern som senare ocksa blir präst i Berg, norr om Växjö, blev oerhört viktiga för Elin Wägner och förebilder för romanfigurer i flera av hennes verk. Hon började sin journalistiska karriär i Helsingborgsposten (190304), flyttade till Stockholm och blev medarbetare i Vart land (190405) och redaktionssekreterare i Idun (190717). Skrev under ett antal ar artiklar i Dagens Nyheter, bl.a. under signaturen Devinez. Medarbetade i Tidevarvet (192336).Hon var redan en välkänd stockholmsjournalist och hade gett ut Norrtullsligan (1908) och Pennskaftet (1910) bada om yrkesarbetande kvinnor i stadsmiljö när hon gjorde sitt litterära genombrott med smalandsromanen Åsa-Hanna (1918). Därefter följde en roman om aret, flera med förankring i Smaland och med utgangspunkt i tidens stora fragor: kvinnornas rösträtt, freden och miljön. I Fred med jorden (1940) utformar hon tillsammans med Fogelstadgruppens Elisabeth Tamm ett program för en uthallig jordbrukspolitik. Elin Wägner var en av grundarna av Fogelstadgruppen. I den viktiga debattboken Väckarklocka (1941) berör hon var tids stora samhällsfragor: jämställdheten, freden och miljön. Efter utgivningen av den lysande Selma Lagerlöfbiografin (194243) blev hon invald i Svenska Akademien 1945. Den sista stora smalandsromanen blev Vinden vände bladen (1947). Elin Wägner dog 1949.

Dettagli