Under nagra sommarveckor 2011 befinner sig poeten Johannes Anyuru i Aten, i väntan pa att resa med Ship to Gaza. Han gar under palmerna och känner döden brusa i världen och kroppen, han hör targasen väsa över natthimlen och rösterna ropa pa de ockuperade torgen. I takt med att det blir allt tydligare att fartygskonvojen aldrig kommer att lämna grekisk hamn växer en dokumentärpoetisk berättelse fram om ett Europa som balanserar mellan det politiska spelets cynism och de befriade torgens utopi, om en enda lang strand som vi alla sitter vid. Ett minne av en civilisations sista batar.