Under nagra sommarveckor 2011 befinner sig poeten Johannes Anyuru i Aten, i vantan pa att resa med Ship to Gaza. Han gar under palmerna och kanner doden brusa i varlden och kroppen, han hor targasen vasa over natthimlen och rosterna ropa pa de ockuperade torgen. I takt med att det blir allt tydligare att fartygskonvojen aldrig kommer att lamna grekisk hamn vaxer en dokumentarpoetisk berattelse fram om ett Europa som balanserar mellan det politiska spelets cynism och de befriade torgens utopi, om en enda lang strand som vi alla sitter vid. Ett minne av en civilisations sista batar.