En for att stanna, en for att ga

"Pa omslagsfotografiet star min far och jag grensle over vara cyklar och ser rakt fram pa det som ar utanfor bilden. Min syster fotograferar. Mamma sitter pa trappan till det stora, vita huset som pappa byggt. Hon har nyss mjolkat korna. Ensam. Min far byggde hus av tra och tystnad.

Dar syns ett tradgardsbord. Dar star en mjolksil och en bringare med ljummen mjolk. Det ar sensommar for syrenhortensian blommar. Allt ar pa liv och dod.

Jag ser otaligheten i barnets kropp. Den lyser rakt igenom all tid som gatt och fortsatter utanfor bilden anda in i nuet.

Jag ser med omhet pa flickan, hon som ar jag, sladdbarnet. Sa manga ganger jag svikit henne! Sa manga ganger jag smutsat ner henne och forfalskat henne och spelat dod.

Och har finns Trollkarlen, som forsokte lara barnet det som det redan visste. Han hette Olof Jonsson och ansags vara ett av varldens markligaste medier. Han deltog i seriosa parapsykologiska experiment i vetenskapens tjanst, mest i USA dit han emigrerade redan pa femtiotalet. Han dog i Las Vegas 1997.

Livet, liksom mjolken i bringaren, svalnar. Bringaren ar tid och nagonstans, i ett utklingande klockslag innanfor en vagg, gar den sonder.
Bara i det rena varandet ar frid, frid och sorg.
Resten ar splitter.
Utanfor bilden skiljs da och nu aldrig at, utan mots i dikterna som karlek, som trots.
Dikterna sager mig att minnet ar en lismande sanning. Ögonblicket ar ditt enda vittne."

/Ingela Strandberg

Dettagli