Hon sag sällan mina ansträngningar. Och sag hon det betydde de inget för henne. Åtminstone sa hon aldrig nagot om det. När hon förde glaset till munnen kunde hon lika gärna ha hallit i en plastmugg. Om steken var perfekt eller torr nadde det ända aldrig hennes medvetande. Sasens väl avvägda sötma gav aldrig anledning till nagon uppskattande kommentar. Istället handlade samtalen om högre ting. Om synd och nöd och nad. Om himmel och helvete. Mycket sällan om nagot däremellan.