En sekund i taget

"Jag flyr, springer nerför trapporna fast det inte finns nagon som skulle kunna jaga mig.

Det finns faktiskt ingen. Alla är döda.

Mamma är död. Pappa är död. Min lillebror Ludvig är död. Och förmodligen alla andra ocksa.

Elektriciteten är borta och det är sa mörkt i trapphuset att jag inte ser var jag sätter fötterna, men jag springer ända, bort. Stegen ekar mot väggarna. Ditt fel, ekar de. Ditt fel. Nej, stanna."

Sa börjar Sofia Nordins tredje ungdomsroman. En gripande, otäck och väldigt intressant berättelse om Hedvig, vars hela familj dött i en mystisk feber. Hon lämnar lägenheten, vet inte om det finns nagra fler människor kvar i världen eller om hon är helt ensam kvar. Pa gatorna ligger det döda människor överallt, det är alldeles tyst. Hon cyklar till skolan, gar till förradet med friluftssaker, packar ner sa mycket hon kan. Men vart ska hon ta vägen? Hon kommer pa att skolan har en undervisningsgard med djur en bit utanför stan, dit beger hon sig. Och där bygger hon langsamt upp en tillvaro: hon lär sig elda i spisen, mjölka korna, och efter ett tag känns plötsligt allting ganska som vanligt. Även om skuldkänslorna över att ha lämnat sin familj, över att vara ensam kvar, är ständigt närvarande. Det gar inte att tänka pa. Det gar inte heller att inte tänka pa. Och hur ser framtiden ut, den langa raden av ensamma dagar? Det blir inte riktigt sa illa som Hedvig först trott, en dag kommer en tjej till garden. Hon trodde ocksa hon var ensam kvar. Tillsammans försöker de skapa en tillvaro mitt i den stora ovissheten. Ska det vara sa här resten av livet?

En dystopisk berättelse som berör och engagerar.

Dettagli