Det var alldeles tyst omkring mig. Ett svagt sus hordes fran bokens vackra lov och solen som viskade forlat att jag inte kunde hjalpa dig. Pojkarna var borta och jag lag med repet hart spant runt benen. Efter en stund gick jag mot cykeln som vantade pa mig vid skogens grans. Ett beslut hade tagits i mitt sinne. For forsta gangen pa lange kande jag hur mitt inre slappnade av. Jag skulle gora det, doden tycktes vara min enda van.