En tryckare pa Blue Moon Bar : samlade kronikor

Nar man star utanfor Blue Moon Bar i Karlstad, klockan halv tre pa natten i snoglopp, och skriker at en chalmerist for att han har dansat tryckare med en annan brud, och folk gar forbi och ser hela dramat, och man vinglar till i sina sjucentimetersklackade lackpumps som ingen anda har vett att uppskatta da kommer man till insikten att livet inte riktigt blev som man tankt sig.

Jag ska beratta lite om min hemstad. Karlstad ar en stad dar man kan se 24-aringar ga stavgang. Karlstad ar en stad dar en ljusbrun kamelharsulster fran Burberry kan hanga pa en galge pa Kupan i en veckas tid utan att nagon koper den. Karlstad har ingen karaktar, ingen klass, ingen sjalvinsikt och inga klubbar. Sa alla vagar bar till Blue Moon Bar, detta han i nojeslivet landet over. Man grater utanfor Blue Moon Bar. Man spelar bort sina pengar och dricker daligt ol och blir sa overrumplad nar man ser en kille i blavitrandig troja att man raggar pa honom for att han ar ett sa exotiskt inslag.

Dagen efter ligger man hemma och valtrar sig i sjalvforakt. Man borjar med att forakta staden och dess invanare, men sedan foraktar man sig sjalv, eftersom man kommer pa att herregud, det ar ju jag. JAG har spelat upp en scen som mascarakladdig flickvan infor en publik som inte kan se skillnad pa en Diorvaska och en pase chips, med anledning av en man som dansar tryckare. Pa Blue Moon Bar. Herregud, forlat mig.

Dettagli