Ett bett i mitt hjärta

Tvingas välja att överge, sakna, bevara i hjärtats ljusa del och mörka. Diktsvit om en läkares iakttagelser och reflektioner över patientmöten och andra möten under manga ar. Min inlaga i vardkris-debatten skulle man kunna kalla den. Men det later ju sa trakigt. En kärleksförklaring är det ocksa. Det är ett sa underbart yrke. Läkare, vardgivare. Men ocksa krävande. Tyvärr slutar sa manga fler än jag i förtid, av hälsoskäl. Sjuksköterskor framför allt. Stressrelaterade sjukdomar och utmattningssyndrom bland de anställda, är alltför vanliga. Det kan inte fortsätta sa. Det behövs arbetsro, flera händer och sängar. Möjlighet till bra möten. Till alla som arbetar inom varden. Men även till manga andra. Det är sa allmänmänskligt. Nästan alla har varit patient nagon gang, eller närstaende och undrat vad läkaren tänker. Sahär tänkte jag. Varsagod!

Dettagli