Jonna ar samst. Samst pa allt. I skolan, hemma, med kompisar (om hon nu hade nagra, alltsa. Da skulle hon vara den samsta kompisen i varlden). Inte for att hon bryr sig. Hon bryr sig faktiskt inte ett dugg. Det enda hon vill gora ar att ligga i sangen och peta nasan och ata godis.
Miriam ar Jonnas storasyster, och hennes raka motsats. Miriam ar bast pa allt, bade i skolan och hemma. Hon har varldens basta kompisar och alla killar ar kara i henne. Hon ar dessutom bast pa att spela gitarr och sjunga, och eftersom hon ar bast pa allt, ska hon fa ett fint pris pa Kulturhuset inne i stan. Gissa om mamma och pappa ar stolta over sin aldsta dotter?! Och samtidigt ar oroliga for sin yngsta dotter. Det ar namligen dags for det forsta betyget, och risken finns att det blir sa daligt att Jonna maste ga om arskurs sex. Allting ar fruktansvart orattvist, tycker Jonna och bestammer sig for att gora nagot at situationen. Fast inte riktigt pa det sattet som hennes foraldrar hade onskat.
F som i samst ar en historia om att vara samst och att vara bast och att det ena inte alltid ar mycket battre - eller samre - an det andra. For vem ar det som bestammer vem som ar vad egentligen, och vad sager att de som bestammer har ratt? Kan inte alla bara fa vara som de ar? Till och med om man ar dalig pa nastan allt och tycker bast om ligga i sangen och peta nasan och ata godis??