Jag ville bli ishockeyspelare men min pappa ville att jag skulle bli lakare. Som forskande oron-nasa-halslakare pa Malmo Allmanna sjukhus drabbades jag av akademiskt mygel nar professorer gjorde upp om forskningsansokningar. Konflikten slutade med insjuknande i en reaktiv psykos. Min utbildning till oronkirurg och horselspecialist fortsatte men handelsen satte djupa spar. Under ett ar som oronlakare i inbordeskrigets Angola upplevde jag ett forsok till marxistisk revolution i ett samhalle i sonderfall. Jag blev overlakare med ansvar for oronkirurg och audiologi i Malmo men nar klinikens akademiska status hotades fortsatte jag som oronlakare i Trelleborg och privatlakare i Hollviken. Resor till Kenya, Brasilien och ater till Angola ledde till forskning som belyst kroniska oronsjukdomars utbredning i fattigdomen. Pa alderns host ar det dags att reflektera over hur lakarlivet paverkats av karleksrelationer, familjeforhallanden och sjukvardspolitiska erfarenheter.