Ovanfor skrivbordet sitter femtio ganger sjuttio centimeter av ett minne. Jag har samma bla ogon som mannen i tavlan. Klippt och klistrat fran honom till mig. Bilen som mannen i tavlan lutar sig mot ser gredelin ut men ar egentligen vinrod.
Var vinrod.
Jakla verb som doden andrar pa. Hans troja ar stickad och han lutar sig mot bilen i en pose som inte skams over sig sjalv. Även om kroppen ar stolt sa ar blicken grumlig.
Forelasningen i december vackte nagot i mig. Det var mannen i tavlan som ropade, det var den friska pappan bakom sjukdomen. Jag kanner honom inte. Kan man lara kanna en manniska som inte langre lever?
Jag bestammer mig.
Det har ar berattelsen om hur livet kan bli nar hjarnan inte fungerar. Om angest, utmattningssyndrom och Alzheimers sjukdom. En dag gar det inte att ata sjalv langre men sjalen fortsatter anda att dansa disco. Forsvinner och stannar kvar ar Jenny Erikssons sjalvbiografiska debutroman.