För herr Bachmanns broschyr

Efter sin förra omfangsrika historiska roman, som handlade om nittonhundratalets mänskliga destruktivitet, aterkommer Carl-Johan Vallgren med en berättelse som till sitt format snarare paminner om en broschyr. Ja, den är i själva verket ursprungligen tänkt att inga i den serie broschyrer som en herr Bachmann fatt i uppdrag att sammanställa om de i hans hemstad boende utländska författarna. Denna broschyrs namnlöse författare har blivit utvald att representera sitt land, nagot som fyller honom med häpnad och upprördhet eftersom han hatar sitt hemland och upplever sig som förföljd och fördriven därifran. Hans svar växer ut till en enda lang hatmonolog till herr Bachmann, där han gör sitt bästa för att övertyga denne om att detta land (=Sverige) är hyckleriets och bedrägeriets och fulhetens och allt jävligts hemort pa jorden. I infernaliska och dräpande utgjutelser firar han excesser i sitt hat till exempelvis litteraturkritiker, mediafolk, politiker och folk i allmänhet, alla dessa dilettanter och halvapor som tror sig betyda nagot. Mattlöst och mangordigt beskriver han för herr Bachmann svenska fenomen som Palmeutredningen, tv-program, EU-omröstning och stadsplanering. Berättelsen formar sig till ett fräckt samhällskritiskt nidporträtt av Sverige och samtidigt till ett porträtt av en människa som lider det totala rättshaveriet, och ett inre själsligt haveri, med en sadan konsekvens att det star härliga till. Hans hustru lämnar honom pa grund av hans paranoida överdrifter och när brevet är färdigt sitter han ensam i sin lägenhet. Men han sitter till sin egen förvaning vid sin skrivmaskin, och han har äntligen, efter tva ars bitter förlamning och tystnad skrivit nagot, nämligen detta svarsbrev för herr Bachmanns broschyr.

Dettagli