Karin Boye [1900-1941] hör till var litteraturs mest klassiska och folkkära röster. Att hon blev sa folkkär är a ena sidan paradoxalt, eftersom hennes sprak i sitt innersta reser uppror mot sin civilisations normer; a andra sidan ter det sig logiskt, eftersom hennes människoideal är ett individuellt uttryck sa langt drivet att det uppgar i det kollektivas »träd«.
Sa inte minst i diktsamlingen För trädets skull [1935], som rönte föga förstaelse när den kom ut, men som eftervärlden krönt till ett mästerverk, oförglömlig inte minst för dikten »Javisst gör det ont (när knoppar brister)«, vilken hör till de mest citerade nagonsin i svensksprakig poesi.