I Fran Olympia till Leonidas belyser Johannes Siapkas antikvetenskapens teoretiska huvudfara under 1900-talet. Han inleder volym tva i serien Antikvetenskapens teoretiska landskap med inblickar i det kulturhistoriska forskningsfältet genom fallstudier kring föreställningar om skilda grekiska och italiska kulturers ursprung.
I det förebildliga forskningsfältet intresserar man sig särskilt för offentliga, främst religiösa, byggnader och fyndkategorier som blivit estetiska förebilder. Författarens resonemang djuplodar därför ocksa i konstvetenskaplig teoribildning och forskning om antik konst som vaser och skulpturer.
Den traditionella antikvetenskapen kännetecknas av en kunskapssyn som premierar empiriska observationer, ofta pa bekostnad av teoretisk reflektion. I skenet av detta diskuterar Siapkas relationen mellan antikvetenskapen och politiska ideologier. Antikvetenskapen associeras ofta med konservativa värderingar men även andra ideologier har paverkat den. Liberala och socialistiska idéer, och även inslag av fascistiska och nazistiska föreställningar har tidvis paverkat inriktningen. Här blir det tydligt att även förment "teorilös" forskning faktiskt ocksa paverkas av politiska strömningar nagot som har hög aktualitet i ett Europa med allt starkare nationalistiska rörelser.