Gunnar Hardings tjugonde diktsamling sedan debuten 1967 heter Fran vinter till vinter. Fran mörker och kyla till mörker och kyla. Det har alltid funnits en svärta i hans dikt, som har tämjts med perfektion, med uppsluppenhet och lätthet i uttrycket. En poesins Charlie Chaplin.
En personlig poet har han alltid varit, inte minst genom sin karaktäristiska stil. Men här sliter Gunnar Harding nästan demonstrativt av sig alla skyddande masker, alla försök till kurragömma. Ålder kryper inpa. Kärlek torkar in. Staden mullrar ända in i lägenheten där stillheten inte infinner sig. Ord söker sig tillbaka. Ord fran det förflutna. Allt som slagit ut i grönska kommer att "dränkas i ett hav av löv". Men det är ocksa den mörkare glädjen som sveper in i samlingen, inte bara aldrandets fimbulvinter. Gunnar Harding har doppat penseln och pennan i järnvitriol och galläpple och det känns pa smaken.