Koldvalnaderna rann redan som tunn rok upp ur marken. De fnittrade krossad is och ljudet var kall skrack som rann innanfor min hud och fick mig att skaka. Men det var inte det varsta. Nagot var fel med skymningen.Och sa ljuden. Jag ville inte hora pa ljuden. Hundratals avlagsna skrik. De ekade. Kom hela tiden narmare, men aldrig fram.Nere vid korsvagen godde galgmannen valnaderna med eld och sitt eget blod. Bada rann rott och angande i den bittra kylan och de spokbla dimmorna slukade allt hungrigt lapade i sig det och vaxte sig samtidigt starkare. Redan nu gick det att se fasta former inuti tocknet. Ben och senor som formades av bla glod. Allt var sa langsamt. Sa fruktansvart att se pa, men samtidigt sa omojligt att slappa med blicken.
Nar Sunia och Wulf atervander efter tio ar i underjorden har krig brutit ut. Kylan hotar allt i sin vag och frostskymning, galgmannens kallaste illdad, rader. Det gamla forbundet med de underjordiska ar brutet men framfor tvillingarna skuttar det markliga Sommarynglet som har en karta istallet for ansikte. Tyngda av Blodets morka historia beger de sig mot Istrasket for att forsoka finna Blodets gamla regalier. Kanske kan de pa nagot satt hjalpa dem i kampen mot Kylan. Pa vagen moter de vanner och fiender och tvingas gang pa gang omprova tankar och sanningar. De slass mot en krypande insikt att deras doda far fortfarande styr dem fran andra sidan graven och att ingenting ar vad de tidigare trott. Finns svaren i det frusna palatset med den tomma tronen?
En andlost spannande fantasyberattelse om tva syskons kamp mot Kylan men ocksa en berattelse om priset for rigida tankemonster, fanatism och fundamentalism.
Fjarde och avslutande delen i Berattelsen om Blodet.