Robert var fast besluten att göra allt som stod i hans makt för att göra Liz glad. Hon fick inte bli besviken pa honom. Visst, han gillade inte att aka till rivningsplatserna nattetid. Det var för mycket att tänka pa, för manga blickar att undvika och framförallt var han rädd för att han skulle börja tycka om att syssla med det här. Men allt detta glömde han sa fort han sag glädjen i Lizs ögon. Robert var medveten om att han drogs till samhällets franstötta och han fascinerades av hennes hjälpsamhet. När han började tveka fick han därför paminna sig om att allting skulle ordna sig. Hon hade trots allt en plan. Ingen far ligga obegravd. -