Gruva bygger pa Odd Uhrboms stramt kansliga bildsvit fran en gruvarbetares liv och Sara Lidmans intervjumaterial, som hon redigerat med omsinthet och pregnans.
Sara Lidman har i debatten som foljde pa boken anklagats for partiskhet. Visst. Hon har burit fram vittnesmalen fran dem som kanner sig meningslost forbrukade och vanmaktiga mot bolaget-overheten. Hon har pladerat for dem som utstar buller, gas, isolering, hets men mest saknar kanslan av rattvisa och manniskovarde.
"Jag menar inte att beklaga mig ... Men jag och manga manga med mig som arbetar plikttroget ... vi kanner oss utestangda, avsnasta, utfrusna, tillrattavisade, kontrollerade, vagda och matta ... kort sagt vi kanner det som att tiden gar utan att vi far intrade i en meningsfull samvaro dar arbetet skulle kunna vara den vardefullaste delen av det hela. Nu ses det som nagot ofrankomligt ont. Hela tillvaron skulle kunna vara mer manniskovanlig. Man skulle kunna ga ut en natt bara for att se pa vadret och traffa en kompis i samma arende och man skulle kunna ga in igen utan att titta pa klockan och utan den dar knytnaven runt hjartat... om tva timmar skall du till jobbet... om fem ar ar du dov... om tid kanner ingen igen dig ..."