Det här är berättelsen om hur Nils Uddenberg blev med katt fastän han aldrig i livet hade tänkt sig att ha nagot husdjur. En vintermorgon satt det en, som det skulle visa sig, herrelös katt utanför sovrumsfönstret och tittade pa honom med stora runda gula ögon. Sakta men säkert nästlade den sig in i hans liv. Med mycket humor och självdistans berättar Nils Uddenberg om hur tillvaron förändrades sedan Kissen flyttat in i huset i Lund. De känslor hon väcker överraskar honom. Han blir förälskad i denna grabrunspräckliga lilla dam, som snart ocksa sover i hans säng om natten. Med sin bakgrund som psykiater kan Nils Uddenberg inte lata bli att fördjupa sig i Kissens själsliv. Har den humor? Är det ens rimligt att tillskriva den mänskliga känslor? Och den kanske knepigaste fragan av alla: "Är var lilla kisse överhuvudtaget intresserad av den gemenskap med henne som vi lägger ner sa mycket möda pa att bygga upp?"