Guldaldern

Allt jag har lämnat bakom mig, tillfälligt eller för alltid, av sadant som varit mina glädjeämnen: dressyrritt, bourgogneviner, biobesök, resor till mina fyra städer Paris, Rom, New York, London. Livet har krympt till en liten lägenhets storlek. Men även det är ett liv. Och konstaterandet är egentligen felaktigt. Det väsentliga är inte vad som gatt förlorat utan vad som aterstar. Kanske ocksa vad som kan atertas.

Guldaldern är sannolikt det mest personliga Carl-Johan Malmberg skrivit den springer ur en nödsituation, plötsligt har livet blivit begränsat. Det leder till ett antal självbiografiska prosatexter, kortare och längre om vartannat, personliga och samtidigt resonerande, tolkande; om ett liv i umgänge, med konstverk och med ett antal intressanta människor. Här berättas frisprakigt, naket och uppriktigt om vänskaper (som att vilja första varför en betydelsefull vänskap brast) och avund, förnekelse och förälskelse, ensamhet och oro. Om familjehemligheters verkan pa de efterkommande, om aldrade vänner och vänner som gatt bort (Enda gangerna jag sjunger numera är pa begravningar). Om att hitta rätt i livet, att kunna se att det varit gott. Plagad av artros och depression blir varje morgon till en kamp för att kunna stiga ur sängen. Lika väsentliga aterges stunderna av total lyckokänsla (Livet kan inte vara annat än gott när sadan musik finns), betydelsen av att ha befunnit sig i en förälders kärleksfulla blick (Jag vet at vem min pappa plockade kastanjer) och att kunna välja att vaga vara saväl otidsenlig som nostalgisk (Jag sörjer ocksa mig själv, den jag en gang var).

Dettagli