Karl Daniel Törnkvist debuterar med en kompromisslös diktsamling.
vilka var vi?
Som vardar ingen
som förblir ingen
Allt som sjunker till vardag
till mänskligt golv
allt som sägs
det avskurna som sprattlar i det som sägs
ingen annan stans
var kom det ifran?
aldrig nagonstans
bara sa avskuret mycket här
sa djupt ohörda
talar vi vidare
in i det ohörda, ogratna
Rösterna i Himlen sjunger en sorgesang om arbete och omvardnad, slitgöra som ärvts ner genom generationer. Kroppens nednötande som ger inre kontaktlöshet, slutenhet. Men kören sjunger ocksa om det som aterstar. Livskraften som gang pa gang sviks, men förblir. Sorgesangen blir till en kampsang hörd genom väggar av ar, decennier, kanske mer, men som om det gällde en brusten röst i lägenheten intill.