Hanna och Karin är bästisar och hela sommaren har de lekt och byggt kojor i skogen. Men när höstterminen börjar förändras allt. Karin vill vara med de tuffa tjejerna - och det blir med ens alldeles tomt runt Hanna. Pa rasterna gömmer hon sig för att inte bli retad eller slagen; för att syskonen inte ska se ringen av ensamhet kring henne. Hanna fyller elva men ingen i klassen sjunger för henne. Hon fyller tolv och har inget kalas; vem skulle vilja komma hem till henne? Flera ar senare finner vi Hanna pa ett mentalsjukhus. Hon star vid fönstret och lutar sig mot världen utanför. Där finns frostakrarna, längtansvattnet och mörkerskogen, där finns människor, närhet, hud. Hon undrar hur kyssar smakar. Vill öppna fönstret och släppa in luft, här är det tungt att andas, själen far astma, darskapen växer. Hon är fortfarande ung, här kan hon inte stanna. Tjugotreariga Johanna Nilsson har skrivit en stark debutroman om mobbning och utanförskap.