Hon, han och hjärnan

Jag är läkare och hjärnforskare. Jag är ocksa pappa till tva tjejer och ogenerad pappafeminist. Diskussioner vid middagsbordet fick mig med tiden att inse hur pinsamt lite jag egentligen visste om kön och hjärna.

Är vara hjärnor i grunden lika? Är systematiska könsskillnader i emotioner, kognitioner och beteenden i huvudsak en produkt av sociala processer? Kan vi, och bör vi, i sa fall helt enkelt arbeta för att eliminera dem? Eller finns det viktiga systematiska olikheter mellan kvinnliga och manliga hjärnor? Kan det hända att vi behöver ta hänsyn till sadana skillnader för att inte vissa ofta tjejerna ska bli missgynnade?

Jämställdhetsfragor kan tyckas avlägsna fran kunskap om nervcellers funktion, hur dessa kopplas ihop och hur de programmeras av DNA-sekvensen. Samhällsfenomen behöver till stor del förstas analyseras just pa en samhällelig niva.

Samtidigt uppstar kategorierna man och kvinna fran början ur ett renodlat biologiskt fenomen. De har utvecklats genom hundratusentals ar av evolution. Det kan hända att biologin paverkar pa vilka sätt och hur langt vi kan tänja dessa kategorier. Därmed tror jag att kunskap om hjärnans biologi kan ha viktiga saker att bidra med i en diskussion om vad jämställdhet mellan könen kan innebära.

Min dröm är ett samhälle där ingen förvägras nagra möjligheter bara för att hen fötts in i en viss grupp. Det är ocksa ett samhälle där var och en behandlas med hänsyn till sina individuella förutsättningar och med respekt för sina livsval. I den här boken har jag försökt ta reda pa om kunskap ur hjärnforskningen kan hjälpa oss att na och balansera dessa mal.

Dettagli