Itta ar en framgangsrik jurist. Hon flyttar in i en ny lagenhet som ligger i ett hus kallat Utsikten. Med sig har hon tavlor, ett allmogeskap, en sang och flera kartonger fyllda med stenar. For ofta tanker Itta pa den helt runda stenen med det markliga halet som hennes mormor hittat pa lerakern utanfor sitt torp, och vad hennes mormor hade att beratta om den.
Har skriver Elsie Johansson finstamt om grannar som finns och som inte finns, om att soka efter det som betyder nagot och om hur tro och minnen kan erbjuda trost nar kanslan av ensamhet blir for stark.
"Elsie Johanssons Hora stenarna sjunga narmar sig det magiska och forbinder den gamla folktrons torparsverige med en kvinnas moderna storstadsliv. De kvinnliga relationerna ar praglade av om karlek och franvaron av densamma, liksom av utsatthet och ensamhet." Sydsvenskan
Trots det som hande, och hade hant, vore det pa tok for enkelt och illa genomtankt att pasta att Itta blev den manniska hon blev pa grund av det oforklarliga fynd som hennes mormor hade gjort i lerakern en gang for langesedan.
Novellen ingar tillsammans med atta andra berattelser i serien Novellix Grannar.