Det var tidigt sjuttiotal. En politisk tid. Unga entusiastiska journalister ägnade sig at att gräva i statens hemligheter och avslöjade en spionorganisation som inte ens riksdagen kände till. Det ledde till en valdsam konfrontation. Staten slog tillbaka med polisrazzior och fängelsestraff.
Manga minns skriverierna runt IB-affären. Men vad var det egentligen som hände? Hade maktens män skäl att sla till sa oerhört hart? Var rikets säkerhet verkligen i fara? Eller handlade det om rent förtryck av det fria ordet?
Som sa ofta är fallet överträffar sanningen dikten. IB-affären slutade sa illa därför att maktfullkomliga män pa högsta politiska niva i Sverige till varje pris ville skydda sig själva. De hade sysslat med topphemlig olaglig asiktsregistrering av oskyldiga medborgare i decennier. De hade i största hemlighet skickat information om svenska medborgares politiska engagemang vidare till Israels ökända underrättelsetjänst. Och för att dölja vad de hade gjort offrade de utan att tveka bade visselblasare och journalister.