Björn-Erik Höijer har skapat sig ett namn bade som dramatiker och romanförfattare, och han inmutat sin egen diktardomän Norrbotten och dess gruvsamhällen kring polcirkeln, där mörkret ligger tyngre än över övriga landsändar och där tillvaron gärna antar en lidelsefullare och hetsigare rytm än längre söderut. "Innan änkorna kom", som kan räknas till en av Höijers starkaste romaner, handlar till det yttre om tva dygn i en gammal mans liv. Han och hans hustru bor ensamma i en avsides belägen stuga, och en morgon när han vaknar ligger gumman död i sängen bredvid. Gubben är lam och förmar inte pa egen hand ta sig upp ur sängen eller tillkalla folk. Under en svar snöstorm och ensam med den döda hustrun genomlever han nu tva ohyggliga dygn, utkämpar en fruktansvärd kamp mot angest, hunger och köld och allsköns mänsklig skröplighet och är nära att bade frysa och svälta ihjäl innan hjälp hinner anlända. Samtidigt upprullas hans och hustruns langa äktenskapshistoria bakat i tiden allteftersom han börjar rannsaka sig själv och sitt förflutna. Denna historia är tvinnad av manga tradar och rikt nyanserad. Först och sist kretsar den kring ett tema: fragan om vad en alltför orubblig, alltför uppskruvad idealitet innebär av omedvetet lögnväsen och fariseism, vilket tryck den kan utöva pa en svagare, mer "mänsklig" omgivning och vilka desperata protester den kan utlösa. Det är en problemställning av djupt allmänmänsklig innebörd som här har askadliggjorts i det fysiska och psykiska växelspelet mellan tva fint individualiserade personer, och berättelsen om deras pa en gang tragiska och meningsfulla äktenskap är skriven med en sannskyldig dramatisk furia, som rentav kan paminna om de stora ryssarnas.