Jag behovde henne sa som natten behover dagen

Min barnmorska bad mig skriva ett brev till lakarna for att de skulle fa en insikt i hur det ar for en mamma att bara pa ett barn som hon vet ska do. Det blev inget brev till lakarna, det blev en liten bok. En bok skriven ur kanslor med meningar jag aldrig trodde nagon skulle fa se. Kanske skrev jag for att orden inte skulle fastna inom mig. Sorgen. Eller for att inte glomma. Kanske skrev jag for att jag ville gora henne verklig genom att beratta om henne for dig. Mars "Jag hade precis hort hjartat sla, det slog hart och det slog snabbt. Hon levde. Punkt." April "Paniken vackte alla mina sovda sinnen till liv, skakade om mig och lika tydligt som spillt vatten pa min hand kande jag mitt barns liv rinna ur mig." Maj "Min kropp skrek efter henne. Jag ville stracka ut handen, pressa den genom rutan, kanna henne genom vinden. Jag kunde inte sluta tanka pa henne." *** Jag behovde henne sa som natten behover dagen, ar en bok helt utan filter om en mardrom som blev sann, om att bara pa ett barn som inte raddas kan. "Du far ga till graviditetens slut, kanske dor hon snart eller efter hon kommit ut ..." Boken ar skriven ur kanslor och tankar som var da, om kampen att halla sig over ytan fran besked till efterat. Den bor lasas med oppet hjarta och utan forebra, for den ar skriven i annu ett trauma som kom efterat. I cytostatika rus och nu med mitt eget liv i osaker hamn, var det dags att fardigstalla boken om henne, vars liv jag fortfarande bar osynligt i min famn. *** Till dig som har turen att sta utanfor en situation som denna, tack for att du tar din tid till att lasa om min. Till dig, nara en mamma i liknande trauma, har ar en inblick i de kanslor och tankar som kan te sig inom henne. Till dig, mamman i en tid som min, jag hoppas du kan fa svar pa en del tankar och bekraftelse i dina kanslor. Du ar inte ensam.

Dettagli