Jag minns

Dessa »jag minns« är inte precis minnen, och särskilt inte personliga minnen, utan sma bitar vardaglighet, saker som folk i samma alder har sett, upplevt eller deltagit i ett visst ar och som sedan försvunnit, glömts bort. De var inte värda att bli ihagkomna, de kvalificerade sig inte till att bli del av Historien, de förekommer inte i statsmännens, bergsbestigarnas eller filmstjärnornas memoarer.

Det händer dock att de kommer tillbaka, nagra ar senare, intakta och pyttesma, av en slump eller därför att man letat efter dem en kväll med nagra vänner: nagonting man lärt sig i skolan, en världsmästare, en sangare eller stjärna som slagit igenom, en sang som varit pa allas läppar, ett ran eller en katastrof som statt i tidningen, en bestseller, en skandal, en slogan, en vana, ett uttryck, ett klädesplagg eller ett sätt att föra sig, en atbörd, eller nagot ännu mer obetydligt, oväsentligt, fullständigt banalt, mirakulöst uppryckt ur sin obetydlighet, aterfunnet, och under nagra sekunder frammanas aningen av en längtan tillbaka.

Georges Perec föddes i Paris 1936 och avled 1982. Han var en av de ledande i Oulipo (Ouvroir de Littérature Potentielle, ung. »Syjunta för potentiell litteratur«), en litterär sammanslutning som ägnar sig at att studera och uppfinna just den sortens tvingande begränsningar för litterära verk som Perec var en mästare pa. Bland hans mest kända verk ingar Försvinna och Livet en bruksanvisning. Je me souviens (1978) utkommer nu för första gangen pa svenska.

Pressröster

»[ M]ärkligt skimrande av banalitet [... ] rymmer boken som sadan alltsa en problematisering av minnandets villkor i dag. Och tveklöst är den en av de vackraste databaser i bokform som jag känner till.«
Jesper Olsson, Svenska Dagbladet

»För den barndom som berövats honom kompenserades Perec i viss man genom den samhörighet som Jag minns vittnar om. Inte minst blev det franska spraket hans hem.«
Göran Lundstedt, Sydsvenskan

Dettagli