UKON atervänder äntligen till poesin, efter ett uppehall pa ett drygt decennium. Den nya diktsamlingen Jag är ingen mördare riktar blicken mot det orimliga, i livet och utsagorna om det. "Jag har personligen aldrig använt mig av nagon atombomb" försäkrar poeten och fortsätter: "I morse mördade jag ingen, ingen innan lunch, ingen pa eftermiddagen". Okej, vi tror dig. Men varför upplever vi ett sadant obehag när nagon ivrigt försvarar sig mot saker som ingen anklagat honom för?
Jag är ingen mördare är skriven med lika delar förtvivlan som gott humör. Det handlar om vald, aldrande och dödsdrift. Det handlar om mamma, halvfabrikat och oförmodade perspektivförskjutningar.
"Tänk om alla jag känner dog och ingen längre visste vem jag var.
Tänk om jag blir förlamad och stum och blind och döv samtidigt.
Tänk om jag hade en siamesisk tvilling och den andre var en psykopatisk massmördare.
Tänk om jag var tvungen att stiga pa en liten ranglig, överfull bat utan flytväst och aka rakt över havet.
Tänk om jag skulle försvinna ned i ett hal och halet försvann.
Tänk om jag blir exakt en dag äldre för varje dag som gar."