Jag som är kvar

När författaren Lotta Olsson närmar sig femtio dör hennes make och stora kärlek sedan tjugo ar tillbaka. Det är en händelse som släpper fram ett flöde av minnen och känslor: en del givna, som sorgen, och andra desto mer överraskande, som begäret, längtan efter erotik. Jag som är kvar är en bok som sa ärligt som det bara gar försöker lyssna inat, inte skygga för nagra uttryck, hur främmande de än kan verka, utan lyfter fram större stycken och mindre skärvor av ett liv till förundrad beskadan.

Lotta Olsson har alltid varit en mästare pa det poetiska uttrycket, det visade hon redan i debuten med sonettsamlingen Skuggor och speglingar. Men aldrig har hon skrivit sa personligt, sa avskalat som här. Samtidigt som boken tar avstamp i en erfarenhet som är hennes egen och i ett liv som är det hon levt, verkar boken genom sitt lagmält uppriktiga tilltal som en reflexion av läsarens egna upplevelser och livsdramer.

Nu sörjer jag att U dog och rakar benen för J, som ända inte kommer att komma, men som jag tycker om att tänka pa. När börjar ett sorgear? Och när slutar det? Bor inte förlusten i förälskelsen fran början? Döden i födelsen. Lidandet i lidelsen. Alltid bara sa. Alltid skuggan fjättrad vid vara fötter. Vi fick tjugo ar. Med T: fyra och sedan tolv, da vi knappast sags. Med mamma: fyrtio. Och snart femtio med mig själv.

Lotta Olsson har en lang rad diktsamlingar, prosa- och barnböcker bakom sig. Hon debuterade som poet redan vid tjugo ars alder, och har dessutom skrivit sangtexter och översatt bland annat sangerna i JRR Tolkiens Ringarnas herre.

Dettagli