Jan Fridegard är en av de svenska författare som haft de allra svaraste livserfarenheterna. Som statarson fick han tidigt lära känna jordproletärens villkor: fattigdomen och bristen pa människovärde. Langa perioder gick han arbetslös under umbäranden som undergrävde hans hälsa. Fridegard blev ocksa en av dem som fick smaka pa samhällets "korrektionsmetoder", bade i fängelse och pa arbetshem. Som författare kunde han senare se sina tidigare upplevelser som "den nästan bottenlösa brunn" ur vilken han kunde ösa stoff till litterära verk. Verken har oftast självbiografisk anknytning, men ända är det inte enbart eller ens i främsta rummet hans eget isolerade öde det gäller: Fridegard ville vara "ett sprakrör för manga som lever och dör hart och tyst - utan möjlighet att själva fa säga sitt ord". Han kände alltid mycket stark solidaritet med den klass han utgatt fran. Han är en proletärdiktare i ordets djupaste mening.
Ebbe Schön, som är docent i litteraturvetenskap vid Stockholms universitet, kände Fridegard personligen och kan i denna bok framlägga manga hittills okända fakta om hans författarskap. Han visar hur fast förankrad Fridegard var i den folkliga kulturen, vars värderingar och normer han hävdade mot den borgerliga stadskultur han lärt känna men aldrig kunde acceptera. Fridegards djärva frisprakighet och proletära synsätt hade en gang chockerat stora delar av den svenska litteraturkritiken, som inte förstod värdet i hans osminkade, fräna realism.
Ebbe Verner Schön föddes den 13 december 1929 i Brastad, Bohuslän. Han är svensk docent i litteraturvetenskap, folklivsforskare samt författare. Bland annat har han jobbar som filmproducent samt varit radioproducent för Sveriges radio och SVT. Biografin Jan Fridegard publicerades första gangen 1978.