Alla människor kan tydligen delas in i färggrupper efter personlighetstyp numera. Min färggrupp är genomskinlig. Agneta är fyrtionio ar och har bleknat in i tapeten. De utflugna barnen hör bara av sig när de vill att hon ska swisha pengar, och arbetskamraterna har absolut noll intresse för henne. Agnetas man Magnus, fagelskadare och frisksportare, anser att din kropp är ditt tempel och att templet inte ska besudlas med till exempel rödvin eller aprikosmarmelad. Lyckligtvis finns ett utrymme bakom frysen i källaren där Agneta kan ha sin marmelad. Att ligga i sängen, dricka vin i smyg och se pa tv-serier där folk renoverar franska gardar är hennes enda, hemliga njutning. Men när Agneta far syn pa en radannons i tidningen vaknar nagot inom henne. Äldre pojke behöva hjälp. Nu. Laga mat. Städning jättestor hus. Mycket viktig varje fredagar 17.00 sitt pa bar. Maste prata svenskan! Pojken bor Saint Carelle, Provence, Frankrike. Svar till bar-fabien@gmail.com Nagra dagar senare star Agneta till sin egen och alla andras förvaning pa ett ödsligt torg i en liten by i Provence. Där ingenting är som i annonsen. Äventyret kan sannerligen börja. Je mappelle Agneta är en roman om att vaga kliva ur sig själv, om att inse att livet är kort och att vi borde dansa mer pa borden. En roman där Emma Hambergs karaktäristiska livsglädje och människokärlek syns pa varje sida.