En man och en kvinna har träffats i en stödgrupp för franskilda. De blir vänner och fortsätter träffas regelbundet, alltid pa samma kafé. Den ena av dem gick tillbaka till sin man efter en äktenskapskris och har en son som närmar sig tonaren, den andra dejtar och sörjer den familj han aldrig fick när hans fru lämnade honom.
Känslorna böljar fram och tillbaka mellan dem: längtan, attraktion, samhörighet, hopp om kärlek. De är vänner. Är de bara vänner? Varje vecka berättar de om sina liv, sina drömmar och sina besvikelser för varandra. Hon är underhallaren, han är lyssnaren, men inte heller han kan motsta att berätta om det jobbiga, att dela med sig av det som är kladdigt och trasigt.
Samtalen för dem närmare och närmare varandra, men kommer nagonsin det ögonblick när de väljer varandra? De misstolkar varandra, talar förbi varandra, vagar aldrig säga det viktigaste.