Kafkapaviljongen är en kontrafaktisk idéroman, en fri fantasi, som liksom den kritikerrosade Jag var en arier (2009) skildrar ett Sverige efter att Tyskland vunnit andra världskriget. I centrum star författaren och motstandsmannen Sigge Eriksson, som vi följer, dels pa fyrtiotalet efter krigsslut och nazistiskt maktövertagande, dels pa sjuttiotalet da Sigge, nu upphöjd intellektuell, ingar i en nazistyrd kulturelit dit han motvilligt intvingats. Tony Samuelsson borrar här ännu djupare och ställer obekväma fragor om fascismens människoförakt och litteraturen som bade ljusspridare och blind verklighetsflykt. Det handlar om ondska och förtryck, om underjordiska motstandsströmningar, om terrordad. Om förnekelse och människors underliggande försvars- och överlevnadsmekanismer. Men framför allt: en tro fran saväl maktens som fran motstandets hall pa kulturen, och litteraturen specifikt, som den starkaste av paverkande krafter.