I Konfrontationer ägnar sig Lars Gustafsson at litteraturkritik av de litterära företeelserna inom perioden mellan 1973 och 1978. Författaren tar bland annat upp likheterna mellan det poetiska spraket och den estetik som gar att finna i fagelsang samt tysk exillitteratur. Han tar upp den nya svenska arbetarromen och de yngsta poeterna. Ur kritiken framkommer en sorts helhetssyn som handlar om vad kritik egentligen innebär. Att det snarare är en fraga om förstaelse än att värdera litteraturen.
Lars Gustafsson, född 1936, debuterade 1957 med romanen Vägvila och har sedan dess utkommit med ett attiotal böcker, däribland romaner, diktsamlingar och essäsamlingar.