För att finansiera sitt stegrande amfetaminmissbruk drar sig Katta fram pa stölder, hon lever i en kvart med tillfälliga manliga besökare och brottas med traumatiska minnen fran sin sariga barndom. Nyss fyllda arton ar hamnar hon pa Hinseberg för att sitta av sitt allra första fängelsestraff.
Det blir flera fängelsevistelser och rymningsförsök, och Katta gör sitt bästa för att se pa livet innanför murarna med självdistans och humor. Väl ute igen ter sig tillvaron ofta tung och orättvis. När och hur ska hon inse att hon maste lämna de destruktiva miljöer hon hamnat i?
Kära Hinseberg rör sig mellan humor och svärta. Inblickarna i livet pa kvinnoanstalten pa 70-talet är unika och med driv i spraket skapar författaren en stark närvarokänsla i uppföljaren till debuten Du skulle sagt som det var.