- Det fattar du val att jag aldrig skulle bli ihop med Tor, sager jag och skrattar. Tor och jag? Hur knappt som helst.
Men Vanessa skrattar inte.
- Forlat, viskar hon. Jag ar hemsk. Du ar varldens basta van.
- Du med, sager jag och svaljer.
Vanessa aker till sin pappa i New York over sommarlovet och ska vara borta i flera veckor. Linnéa ar kvar hemma med mamma, pappa och varldens jobbigaste lillasyster - ingen dromsommar, precis. Pa badet traffar Linnéa Tor och forstar att han ar intresserad av henne. Och snart marker Linnéa att hon ar kar tillbaka. Allt hade kunnat vara helt fantastiskt om det inte vore for att Vanessa ocksa ar jattekar i Tor. Linnéas sommar forvandlas till nagot superharligt, men pa samma gang kanns allt helt hemskt. Varje gang hon ska skypa med Vanessa far hon ont i magen. Hon borjar ljuga och smyga. Basta vanner ljuger inte for varandra, basta vanner sviker inte. Men ska Vanessa och Linnéa verkligen fortsatta vara basta vanner?
Linnéas och Vanessas vanskap har stormat och lappats ihop i de tre tidigare bockerna i serien. Men ska man verkligen vara van med nagon som sviker gang pa gang? Kanske ar Linnéa och Vanessa inte bra for varandra. Kanske ar det dags att bryta - for alltid den har gangen. Ett slut kan ju vara borjan pa nagot nytt.
Precis som i Langt ifran cool, Langt ifran kar och Langt ifran liten handlar det om vanskap och svek och igenkanningsfaktorn ar skyhog. Ingrid Olsson hittar rakt in i hjartat pa lasarna.